Våren 2004 besökte den norske redaktören Dag Kolstad och jag Ernietecknaren Bud Grace. Vi bodde först hemma hos honom i hans hus i Oakton utanför Washington. Bud och hans fru bodde i en trevlig tegelvilla med en pool på baksidan.

På vägen dit stannade vi vid en mall för att handla. Som vanligt var det ett överväldigande utbud av varor i amerikanska butiker.
 

Vårt besök sammanföll med 17-års cikadans parningssäsong.  Det cikador som lever under jorden som nymfer i 17 år och så under några veckor kommer dom upp och utvecklas till vuxna cikador sjunger, parar sig och dör.

Det var miljontals. Det krasade under bilen när vi körde på villagatorna.  Deras läte gjorde att många Washingtonbor åker bort under dessa dagar för att få möjlighet till sömn.  Det finns även cikador, som har 13 år mellan parnings-åren.
 

Hemma hos Bud slog vi oss ned i hans kombinerade atelje och gillestuga för en kall öl. Buds fru Lorraine försåg sedanoss med påfyllning från kylen. 

Gillestugan pryds av ett älghuvud tillverkat av småkvistar. Bud har haft ett speciellt gott öga till älgar ända sedan första resan vi gjorde tillsammans i Sverige 1989.

Bud visade oss de första utkasten till den s.k. statsministerepisoden. Det är en rolig episod som handlar om ett matkrig mellan noska och svenska statministrarna. Vid ett senare tillfälle, i samband med Buds Sverigebesök, fick vi  tillfälle att på Rosenbad personlige skänka ett av originalen till Göran Persson.

Efter ett par dagar i Washington reste vi till Buds sommarhus i St. Michaels nere vid Chesapeake Bay. Det var ett par timmars resa från Washington. Vi färdades genom ett bördigt Maryland med stora bondgårdar. När vi närmade oss åkte vi över en del mäktiga broar.
 

St. Michaels är ett litet samhälle i Talbot County, Maryland, USA. Befolkningen var 1029 vid senaste folkräkningen 2010. Det skyddade läget vid Chesapeakte Bay  lockade nybyggare som ägnade sig åt tobaksodling och skeppsbygge. Staden anlades på 1770-talet av James Braddock.
 

Stadens tidigaste industri var tidigare varvsindustri. Under kriget 1812 var sex varv igång. Deras typiska produkter var snabba skonare, en typ senare känd som Baltimore clipper. Sådana fartyg var väl anpassade till undvika blockader eller segla ifrån pirater eller utländska örlogsfartyg till sjöss.

Varvsindustrin minskade efter kriget 1812 men ostronindustrin återupplivade staden några decennier senare. Vid slutet av artonhundratalet hade de flesta hushåll i staden en person som sysslade med ostronfiske.

Byn är en turistattraktion, och det finns hotell, värdshus, skaldjursrestauranger och presentbutiker.
Turismen var inte en stor del av stadens ekonomi fram till 1970-talet. Det började med ett sjöfartsmuseum som öppnade 1965, och en strandfiskrestaurang och en turbåt följt före slutet av årtiondet.
 

Efter att ha promenerat runt hamnade vi på byns lokala pub där vi blev utfrågade om Sverige av stammisarna.
 

Efter en stunds samvaro på puben åkte vi till Buds hus i utkanten av samhället. Jag gjorde lite nytta genom att klippa gräsmattan. Bud och Dag kopplade av med ytterligare en öl.
 

Buds sommarhus ligger på en sjötomt med båten upphängd vid bryggan. I stort sett alla hus har hissanordning för båt vid bryggan på grund av det starka tidvattnet.
 

Dagen efter gav vi oss iväg för att fånga de stora musslor som finns i de grunda vatnnen runt Chesapeake Bay, Det kallas ”Clamming" som är en nordamerikansk term för ett vanligt sätt att skörda musslor under ytan av de grunda områden som öppnas när tidvattnet är lågt. Som hjälp hjälp använder man ofta av en rak långskaftad håv.

Det var en varm och fuktig dag. Även vattentemperaturen var behaglig i det grunda vattnet. Framåt eftermiddagen tilltog dimman och vi  beslöt oss för att åka till Ocean City för sen lunch.
 

Tillbaka till resor...
​​​​​​​